Kategorier
Theaismer

Varför just 17?

Faktiskt ganska enkelt, på sätt och vis. Har tagit upp det förr, men det är nåt som dyker upp lite nu och då. Speciellt dom som ser mina verk jag gjorde under satans död för första gången. Finns VÄLDIGT många 17 där.

Jag är född den 17:e (augusti) och min nu sen 20 år bortgångna mor var född den 17:e September.  Hennes begravningsgudstjänst var den 17:e (juli), idag precis 20 år sedan. Jag kom ut som transperson den 17:e (mars). För mig då viktiga personer har gått ur mitt liv den 17:e (olika månader). Samt att Satans Död spelades det 17: året på 2000-talet. Så pass enkelt är det.

Kategorier
Theaismer

Oväntat ensam

Hade inte räknat med att bli ensam så här. Inte att det normalt får mig att tappa ”allt” som nu hände. Brukar mest bara fortsätta.

Jag ser det inte som en så stor grej. Vet att jag måste räkna med sånt. Trots det blev jag så extremt ledsen.  T.o.m mina inte så roliga tankar om självmord dök upp, det brukar vara ett tecken för mig att ta hand om mig lite extra.

Vilket jag redan har gjort. Har ätit och allt. Trots det så rinner tårarna, och jag jag fattar bara inte varför.

Är kanske bara lite känsligare än vanligt. Trodde att jag hade förberett mig för det mesta nu, tydligen hade jag inte gjort det. Men, nu blev det bättre bara jag tänkte igenom det lite.

Jag är känslig. Känsligare än jag vill erkänna ibland. Eller, typ jämnt och ständigt.

”Ensam är stark”, det är verkligen inte något som stämmer in på mig.

Tror att jag fortfarande håller på att landa i allt. Från just vem jag är, till vad jag gillar. Osv. Att få klara allt själv, det tar på en i längden.

Ni som har familj som ringer och frågar hur det är, förstå att det är en stor hjälp. Har själv inte upplevt sånt på närmare 30 år.

Vill bara inte vara ensam, men måste ju klara av det. Inte gå sönder i små små bitar. Även om jag nu mest bara är ledsen. Det går över. Jag inser det.

Kanske är lite konstig att jag bloggar om det, men det är ibland enda sättet att få ut det. Menat för mig själv, att få mig att komma ur det. Men, om det ger någon annan något alls så är det ju så klart en välkommen bonus.

Men, nu var det extra envist. Att komma fram till ”det blir bra sen. Världen går inte under”. Less på att klara av allt själv. Less på att ta ansvar.

Less faktiskt på att utvecklas hela tiden, även om jag inte kommer att tycka så när jag inte är ledsen. Men, det tar kraft. Det kräver mycket.

Jag är samtidigt så överglad att jag har lärt känna en massa underbara människor. Ibland blir det ju lite sorg att dom inte finns runt mig hela tiden.

Tror det är lite så nu, att jag saknar människor. Samtidigt är jag lite överkänslig. Men, vet och inser att det går över.

Stunden har en viss ”livslängd”. Bara att ta sig igenom det.

Det blir bra alla mina sötisar ❤

Edit: ja, det gick över. Och mycket fortare än väntat. Inte gå och hålla inne sånt där, då tar det ju så mycket längre tid innan det ”tar slut”.

Kategorier
Theaismer

Omtumlande vecka

Gick ifrån att skämmas över att jag har ångest, till att acceptera hur det är lite mer. Sorgen över att inte ha en riktig blodsfamilj verkar ha lagt sig.

Jag saknar människor. Jag saknar situationer. Men, lär mig att hantera det på ett sätt som inte drar mig under isen.

Igår Torsdags satt jag och pluggade om psykisk hälsa, och både ångest och ätstörningar hann jag med. Visst, det känns i hela mitt väsen när jag känner igen så mycket. Men, samtidigt så är det ju den jag är. Med alla för- och nackdelar som min person är.

Det är liksom grejen, att jag är rätt bra ändå. Höll nästan på att säga tack vare min ångest. Tack vare min ätstörning. Kommer alltid att få kämpa med det, men nu går det lite lättare när jag har fått upp lite ”Puls” kring det. Att jag inte behöver börja om HELA tiden som var standard förr.

Men, lagom mycket navelskåderi också. Inte gräva i allt hela tiden. Klart, jag kan ibland få DJUPT ångest av att äta godis osv då jag är rädd för att bli tjock. Ja, det är så jag tänker kring det.

Ja, jag saknar vissa personer men nu kommer jag ihåg det bra som känns bra. Inte det som ligger EN millimeter från djup djup ångest. Känns som om jag måste stanna till lite nu samtidigt, kan inte bara rusa fram i förändringar hela tiden. Måste lugna ner mig lite.

Köpa påse lösgodis med BARA det jag älskar. Livet är för kort för att plocka ut det en inte gillar.

Kategorier
Theaismer

Saker i min hjärna

Så där saglig röra. Vissa saker viktigare än andra.

Just nu är det ganska bra, trots att min hjärna vill få mig att tro annat ibland.

Ångest är något som kan ställa till livet väldigt mycket. Just nu är min metod mera att acceptera hur det än att förtränga något, den sistnämda visade sig inte fungera alls utan gjorde saker och ting värre.

Lever här och nu. Visst, jag kämpar men för att jag vill uppleva mer av det underbara.

Jag vill dansa i flera timmar. Vill uppleva. Vill känna. Utan att vara rädd.

Jag gör det för min skull, mest för det suger hårt att bryta ihop som jag har gjort tidigare.

Mina vänner är viktiga för mig, vill ju samtidigt att jag ska ge glädje och inte bara lasta över allt jobbigt.

Sen, var det lite begränsande att skriva detta på mobilen så det kommer mer sen.

Älskar er alla!

Kategorier
Theaismer

Förändring

Jag och min omgivning genomled en av mina mindre roliga ångestattacker i lördagsmorse. Inte det minsta trevligt för någon.

Men, det får inte ta över. Det får inte skada dom jag bryr mig om mest. Det får inte bli nåt jag känner mer skam över. Så, det jag har aktivt jobbat med sen dess. Att jag tar ansvar för mig och mitt mående, att jag äter. Att jag lagar mat så det finns mat även sen. Att jag kanske undviker vissa saker som kan ha ”hjälpt” till lite. Att det finns en plan, och att jag inte lastar allt på en person heller.

Episoden i tvättstugan där jag höll mig lugn trots att mina ”instinkter” sa till mig att explodera. Det gav mig något. Att fokusera på lugn. Att ge mig utrymme att tänka ett varv till.

Han som har råkat kapa in på min tvättid hade råkat göra det, lite misstag. Även om det var medvetet så ger det inte mig nåt att bråka om det. Det gav mig så himla mycket mer att bara ”du, det är lugnt. Sånt händer”.

Sen har min bror svarat på mitt komma-ut mail till honom. Att han har sett mailet. Efter typ en månad eller så. Nu ska vi fokusera på lugnet. Edit: det är så där TVÅ månader sen. Men, som sagt, nu ska vi fokusera på lugnet.

Jag är ju sån extremt passionerad person att jag måste grunda mig i ett lugn.

Att jag tar hand om mig. Att jag tar hand om dom jag älskar, genom att vara den bästa Thea jag kan vara. Att vara knäppbollen Thea. Som dansar runt som en rosa hägring. Att vara seriös när det behövs. Att känna efter.

Att jag fixar det grundläggande som mat, sömn, osv. Och att jag är snäll mot mig själv när det väl går fel, så det inte eskalerar. Edit: märkt att träning är viktigt för mig, dels får jag ju den kropp jag vill ha genom det samt att min hjärna älskar det.

Det är en ny dag imorrn! Ja, senare idag då.. 🙂

Kategorier
Theaismer

Ensamhet

Trodde ju tidigare att jag gillar att vara ensam. Att det var något jag eftersträvade att vara. Vilket ju inte riktigt var hela sanningen.

Ensam blir en ju inte sårad, men samtidigt längtar en efter sällskap. Att inte vara ensam.

Jag är ju ett flockdjur. Jag gillar andra människor. Andra människors sällskap. Att inte vara ensam.

Har en jobbig morgon med många tårar involverade. Just kring ensamhet. Och tankar kring jobbig ämnen som självmord. Inte att jag tänker ta livet av mig, men att dom tankarna fortfarande finns där.

Att ämnet kommer så nära folk en ser på tv osv just tar livet av sig. Dom som verkar ha allt, inte har det.  Tror att jag fortfarande inte riktigt har ”klurat” ut allt i livet, eller jag vet att jag inte har gjort det.

Alltifrån min kropp till relationer, relationer till andra människor har jag väldigt svårt med. TIll massa fler saker. Att jag har sånt komplicerat förhållande till mat. Att min hjärna verkar ha kopplat ihop att vara smal med att då kanske jag får mer uppmärksamhet. Kanske både bra och dålig uppmärksamhet.

Jag vet att jag är omtyckt, att folk gillar mig, men i min ensamma stunder så har jag väldigt svårt att se just det. Det är inte dom tankarna som kommer först, men väldigt ofta rätt långt in i det när jag är riktigt ledsen.

När jag har tänkt på att ”Thea, nu håller du på med dumheter. Sluta göra illa dig”. Först då kan jag se det. Fast, ett liv av ensamhet och självskadebeteende har väl satt sina rätt djupa spår.

Tre år av ute-ur-garderoben jämfört med 41 år i den. Sen, är jag ju inte där jag vill vara riktigt heller.  Men, jag kämpar på. Måste.  Det finns inget alternativ, då ingen kämpar åt mig. Jag är allt jag har.

Men, nu är det bara att kämpa på. Är rätt fint väder ute. Hade en bra dag igår. Allt suger inte.

 

Kategorier
Theaismer

Komplicerar saker

Fick höra innan helgen att min far inte skulle kalla mig Thea ifall jag skulle komma på deras fest nu i sommar.

Jag har varit lite snäll, och kommit ut för alla osv, bara för att kunna vara med på den. Då det är 70-års firande för bägge två.

Men, när jag fick höra att min sk. Far inte tänker använda det namn jag nu faktiskt använder. Det räckte.

Det bevisar att han är precis så inskränkt som jag hela tiden visste. Nu blev det bara då tydligt att han inte vill lära känna den jag är nu.

Jag rättar ju folk som säger fel av misstag. Eller inte vet. Men, dom flesta är vuxna och förstår. Och bemöter mig med lite respekt genom att använda rätt namn.

Men, jag får skapa min egen familj. Ansök till mig!

Kategorier
Theaismer

Lite skakigt

Snubblade lite i uppförsbacken som mitt liv har skapat åt mig nu. Jag är medveten vad det handlar om. Jag tar till alla metoder och taktiker jag kan nu. Vissa fungerar. Vissa inte. Men, jag fortsätter. Gör säkert lite fel samtidigt.

Vill alla så väl. Har hänt så mycket i mitt liv dom senaste 3 åren.. Det sista året har varit på sina sätt helt galet när det kommer till personlig utveckling, även konsten har ju gått rätt mycket framåt.

Kommer säkert göra mer fel framöver. Så länge jag inte sårar någon annan, och även mig själv, så är det helt ok för mig.

Just det som är grejen. Att sluta skada mig själv. Att sluta straffa mig själv för nåt som inte är verkligt.

Och att ta saker och ting för vad dom är. Inte låta ocd och annat ta tag i sakerna och trasa sönder det bortom vad det är. Det är inte verkligt.

Det jag kämpar med nu. Men, det går lite bättre. Kommer lättare ur det. Har en period på 7 till 12 dagar (lite olika) per månad som är värre, är i sån perioden just nu.

Att blogga om detta ger mig nåt också. Även om ingen läser det, så är det ett sätt att sortera det. Att tänka på hur jag skriver. Hur jag beskriver det.

Mår ju samtidigt bättre än annan period i mitt liv. Att samtidigt bestämma att jag ska bli vegetarian var kanske inte så smart, men samtidigt är det mitt liv och min kropp det handlar om.

Men, jag kämpar på. Det blir bättre.

 

Kategorier
Theaismer

Familj jag saknar

Familj jag inte har. Har varit rätt tufft i dag på mors dag, då min mor gick bort sommaren 1998. Juli 1998. 20 år sen nu. Även med bägge mina föräldrar vid liv så måste jag väl erkänna att jag inte riktigt känner igen mig i beskrivningen att vara nära sin familj.

Jag har nog i hela mitt liv känt att jag var/är på kanten. Inte så himla viktig. Kände mig så extremt ensam. Där jag satt ensam. Längtade efter människor. Kände mig lite självisk när dom/den är med sin familj. Då familj är viktig.

Kände mig bortskuffad av andra. Där andra kändes lite viktigare än mig. Vet samtidigt att det är lite ”tycka synd” syndrom också. Men, jag är ju väldigt  mycket känslomänniska. Väldigt väldigt mycket.

Samtidigt är jag i förändring. Är ibland tror jag för medveten om det.  Jag vet om att folk gillar mig. Jag vet om att jag rör andra. Att jag är viktig.

Just nu glömde jag bort att jag är viktig. Det försvann i självömkan. Att det gör ont. Men, det får göra ont. Det är inte farligt. Kan ju t.o.m lära mig nåt av det.

Att se och bli glad av att andra har en djupare kontakt med sin familj. Att det kanske kan bli så för mig en dag. Kanske då inte med min blodsfamilj, men den familj jag får bygga helt enkelt.

Sen är jag samtidigt mycket starkare än jag vill låtsas om ibland. Att det varje dag är lite av en kamp att vara det jag som är menad att vara.

Att bli tittad på då jag sticker ut så pass mycket som jag gör nu. Då jag kommer och är HELT rosa. Hörde ett fnys från en kvinna idag, så där ”men så där går väl inte?”. Och då återigen så får jag visa henne och världen att det minsann går. Och att det går väldigt bra.

Men, att vara stark är ju samtidigt att jag måste kunna vara svag också. Att kunna vara medkännande. Att kunna se andra. Där är jag fortfarande under utveckling. Vissa kan redan ”ansluta” till mig då dom känner av min energi. Dom fattar helt enkelt.

Men, jag kämpar vidare. Gråter en skvätt. Fortsätter. Det kommer en ny dag imorgon!

 

Kategorier
Theaismer

Orolig

Satt och kände mig rätt så orolig och bara gjorde sån där ”woa, stopp. Vad händer?” grej. För att få lite kontroll.

Tror att det mest är för att jag inte har fått svar från min bror på mitt komma-ut mail till honom. Har gått från ”lite pinsamt” till ”får jag gräva ner mig nu?”.

Att ta det över telefon ska vi inte ens tänka på. Inte nu. Inte ens kolla om mailet har kommit fram.

Samt att mitt försäkringsbolag inte har att fått tummen ur.  Bara jag får ett svar.

Alltså, jag gillar att få svar. Jag gillar att veta att personen har läst det jag ville framföra. Sen nu blir det extra jobbigt kring komma-ut grejen. Men, det kommer att lösa sig.

Nu ska jag sova alla mina sötnosar