En sida om Thea.

Könsresan
dikter
BILDER
Min utveckling

  • i väntan på

    I väntan på att få börja.Få börja på riktigt.Vara mig på riktigt.Väntar. Väntar.Livets energi räcker inte längre.Än till att vänta. Väntar ännu.

  • inne i mitt sinne

    Inne i mitt sinne är jag i limbo.Ser det jag vill vara.Ser det jag måste vara.Vara för att överleva.Men, kommer inte dit.Hittar inte dit.

  • förtvivlad

    Förtvivlade tankar snurrar.Snurrar runt min egen axel.Kan inte släppa.Kan inte släppa förtvivlan.Förtvivlan när jag ser andra komma vidare.Vidare med sig själva.

  • på sidan om

    På sidan om där sitter jag.Tittar. Spanar.Vill ju så gärna vara där. Inne i mitten.I mitten bland dom andra.Utan att bli sedd som konstig.Utan att bli sedd som udda. Min röst är inte den rätta.Min röst är inte det jag vill den ska vara.Så, orden som kommer fram är inte alltiddom jag vill ska komma…

  • Livets dans

    Livet är som en dans. Försökt spjärna emot. Dansa i min egen takt. Stelbent. Utan att riktigt lyssna på musiken. Förbannat mig själv när jag snubblat på mina egna fötter. Förbannat dom runt omkring som så lätt flödar med. Som så lätt kan lyssna på takten. Som vet hur dom ska flyta med. Flöda med.…

  • Covid är så roligt

    Ja, himla roligt är det. Skrattar på mig. Nästan. Eller inte alls. FAS ETT Lyckades dra på mig covid-19 16:e augusti, kände mig så sjuk på kvällen där men tänkte fram till torsdag/fredag den veckan att ”det är bara en förkylning”. Sen börjar jag tycka att kaffet smaka illa. Sen försvann HELA mitt luktsinne. ”ajdå.…

  • Less på att vara less

    Less på att ha domningar i händerna. I fötterna. Less på att inte känna smakerna jag vill känna. Men, ändå tacksam att det inte blev värre än så. Även om det har gått två månader nu sen jag hade hade covid-19. På nåt sätt har det lett till att jag har tänkt om saker, att…

  • Regnljud

    Kanske kommer bli använda till nåt. Kanske del av musik. Vi får se.

  • Den nya världen

    Den nya världen som trots att den ser ut lite som den gamla verkligen inte är den gamla. En pandemi som bara fortsätter. Som påverkar. Som för vissa inte verkar finns, för att för andra ställa allt på ända. En pandemi som för mig tar fram gamla demoner. Demoner som ställer till det. Men, det…

  • 127 minuter lugn

    127 minuter från mobilen. Från datorn. Från att vara nådd. Den enda tekniken på mig är en garmin sportklocka som håller reda på var jag har varit och hur lång tid jag har varit där. Ingen musik i mina öron. Ingen mobilkamera att leta motiv till. Jag där och då. I stunden. I nuet. På…