Ja, nu fattade min kropp/hjärna/själ att jag ska åka upp den 23:e. Tydligen är jag så nervös/stressad över detta att jag vet knappt vad jag ska göra. Och det kom så plötsligt nu. Gjorde misstaget att tänka på det. Ajaj. Så ska man inte göra.
Då kommer spöket fram och biter en. Hårt. Men, jag måste hantera det här. Om jag inte faktiskt tar och berättar liksom HELA historien så blir det ju alltid så här. Och kommer inte att åka och hälsa på det som jag blev tilldelad som ”familj”.
Ja, höll på att avboka allt men det hade ju inte hjälpt nåt heller. Allt har gått relativt bra senaste veckorna om man bortser från lite tandvärk, men inget allvarligt. Och jag trodde att jag hade julhistorien under kontroll också, men tydligen inte. Jaja. Vi får se hur min klädsel tas emot ”jaså, klär man sig så i Stockholm numera?”. Då jag tänker köra min svarta stil. Den långa svarta. Med lite fixade ögonbryn.
Del av mig vill ju revoltera ordentligt mot de stagnanta sätten man är där uppe. Men, tänker faktiskt försöka sköta mig. Ja, tänker berätta om satan och hela köret. För min fars fru. Så är tanken just nu.
Ha det bra nu alla. Hand om er ❤