Tårar rinner över nåt som egentligen inte var mitt fel. Faktiskt. Inte skyldig, men kände så med personen det hade drabbat att det gjorde ont i hela mig. Kände att jag borde ha sett till att undvikit just det som det ledde till. Ha mer koll.
Men, kunde inte ha vetat. Trots det blev jag så ledsen.
Lite gamla demoner kom tillbaka, men på ett annat sätt nu än tidigare. Känner mig inte lika värdelös. Nu är det ”bara” för mycket empati, samt nog en rätt trött själ.
Känner att jag måste ta hand om min själ mer nu, med allt som pågår. Men, nu mina änglar så ska jag försöka sova.