Att jag har typ nån variant av pms eller nåt. Nu har mitt mående börjat vända. Men, runt 20:e eller så varje månad så är det typ så där. Typ låg och kan vara lite folkilsk också. Depp som går över i ”du är dum i huvudet” på typ 2,4 millisekunder.
Lägg på en allmän förvirring när det kommer till mat, idag gick det relativt bra. Fruktsallad efter tallrik pasta var tydligen det som mitt huvud ville ha idag.
Eller så är det bara nåt att skylla på. Eller nåt. Det känns iaf som att det är nåt som ”släpper” efter så där 4-5 dagar. Svårt att vara människa. Saknar människor. Saknar huset.
Har saker på lite mer distans nu, det blir inte samma avgrund när dom man saknar inte finns nära. Men, jag är en drama queen innerst inne. Har märkt att jag behöver min familj. Jag behöver min flock. Kanske inte så konstigt efter att ha levt så ensamt som jag har gjort. Jag trivs bland ”mitt” folk. Jag växer av det.
Att jag accepteras som den jag verkligen är, det gör det hela ju bara ännu bättre. Så klart jag saknar det. Så klart jag behöver det. Släpp in det.