Har varit riktigt låg den senaste veckan eller så. Riktigt riktigt låg. Vi kallar det för vad det är: depression. Sån där som lägger sig som en blöt filt över allt.
Som trycker ner en i skorna. Som får en att inte vilja nåt, då man tycker att man är så himla värdelös. Ja. Så låg.
Men, hur gör man med sånt? Igen och igen. Det som hjälper mig i långa loppet är att jag har sett det förr. Jag vet hur det känns, luktar, smakar. Jag vet hur det kommer. Men, ännu viktigare, jag vet hur det slutar.
Men, jag gör ändå det mesta av det jag ska på dagarna. Men, på dag så kommer jag på mig själv att nästa börja gråta inne på Lidl. Vilket kanske inte är helt optimalt.
Som följs av att jag blir irriterad på allt och alla. Men, hem tog jag mig. Först nu som jag börjar kunna släppa det lite.
Skyller på vädret…