Omtumlande vecka

Gick ifrån att skämmas över att jag har ångest, till att acceptera hur det är lite mer. Sorgen över att inte ha en riktig blodsfamilj verkar ha lagt sig.

Jag saknar människor. Jag saknar situationer. Men, lär mig att hantera det på ett sätt som inte drar mig under isen.

Igår Torsdags satt jag och pluggade om psykisk hälsa, och både ångest och ätstörningar hann jag med. Visst, det känns i hela mitt väsen när jag känner igen så mycket. Men, samtidigt så är det ju den jag är. Med alla för- och nackdelar som min person är.

Det är liksom grejen, att jag är rätt bra ändå. Höll nästan på att säga tack vare min ångest. Tack vare min ätstörning. Kommer alltid att få kämpa med det, men nu går det lite lättare när jag har fått upp lite ”Puls” kring det. Att jag inte behöver börja om HELA tiden som var standard förr.

Men, lagom mycket navelskåderi också. Inte gräva i allt hela tiden. Klart, jag kan ibland få DJUPT ångest av att äta godis osv då jag är rädd för att bli tjock. Ja, det är så jag tänker kring det.

Ja, jag saknar vissa personer men nu kommer jag ihåg det bra som känns bra. Inte det som ligger EN millimeter från djup djup ångest. Känns som om jag måste stanna till lite nu samtidigt, kan inte bara rusa fram i förändringar hela tiden. Måste lugna ner mig lite.

Köpa påse lösgodis med BARA det jag älskar. Livet är för kort för att plocka ut det en inte gillar.


Publicerat

i

av

Etiketter: