Sitter kvällen innan jag ska åka upp till Far i Hälsingland. Och är nästan så att jag mår illa. Hela jag är spänd. Vill, men samtidigt vill jag verkligen inte åka. Ångestpåslag. Vill bara att det ska vara Måndag 26 December 14:40 då jag är tillbaka i Stockholm. Ont i nacken gör det också, så pass spänd är jag.
Vet. En del av problemet är mitt eget då jag inte har ”vant in” dom på Thea. Att Thea ens finns. Så, jag låtsas. Och det är ÅNGEST.
Att vara nån man VET att man inte är. Men, tänker försöka ta fram lite Thea. Och det gör mig väl inte mindre nervös. Och sen att jag blir kallad mitt dopnamn gör inte mycket för mitt humör heller. Men, känner att jag inte orkar ta konflikten med ”ingen kallar mig det längre. Ingen vet vem den personen är längre”.
Titta bara på den extremt färggranna väskan. Man riktigt ser min ångest i den. Kommer tack och lov lite rosa ner i den där, sitter och väntar på en sista tvätt. Men, inte uttrycker det mig direkt. Tänk så underbart komplicerat livet kan vara. Tänk bara om jag hade känt mig bekväm hos min familj. Kommer att sakna min andra ”familj”. Den som bara acceptera mig som den jag är. Hon Thea med massa färger och lite knasigt.
Jag hoppas på så lite konflikt som möjligt. Orkar inte med nåt annat nu.
Men, ta hand om er alla mina änglar. Ha en riktigt God Jul! Och vi ses på andra sidan!