Kategorier
Theaismer

Det började ju bra

Alltså. Denna jul skrev in sig i historieböckerna så där på slutet. Den försökte i början också.

Vi kan börja med att åka buss upp den 23:e. Satt INKLÄMD i mitt säte. Försökte fika. La mackan på golvet. Nästan frivilligt. Be någon att sitta i ditt knä på tunnelbanan medan du öppnar en termos och försöker hålla i en macka samtidigt så vet du hur det känns. Nä. INTE. Sur och grinig.

Kommer upp. Det är väl för det mesta bra. Jag känner inte igen mig när jag låtsas vara nån jag inte. 24:e kom Thea fram lite, med dom långa kläderna. Var inte fullt ut. Men, ändå. Men, den personen som jag låtsas vara känner jag inte igen längre. Så osäker. Så. Inte roligt. Så, huvudvärken kom som en brev på posten. Eller ja nästan, så där värker till lite ibland utan att bli fullt utvecklad.

Så, ok. Jag överlevde tänkte jag i bilen på väg till bussen. Då min far liksom undrade varför jag blev så arg den 5:e December. Där jag gick igång på att han INTE lyssnade. Och SA det innan jag SKREK det. Ridå. Men, alltså. Du undrar varför jag blir arg av att du inte lyssnar. När jag säger det. Ehm. Jag undrar varför. Att det är jobbigt i Sthlm? så han försökte vinkla det. Eller nåt. Nu orkar jag inte med det där längre. Vill och kan tydligen inte lyssna, eller förstå.

Ja ja. Nu ska jag försöka fixa nåt att äta. Imorgon är en NY dag. Lär väl rycka ut luftstrupen på nån om dom vågar bråka….