Är ju inte alltid så himla enkelt har jag upptäckt. Varje gång jag har bestämt ”att nu måste jag berätta för min bror”, så kommer det alltid nåt i vägen.
Som jag har sagt förr: jag valde inte det här, jag valde att gömma det vilket nästan tog livet av mig. Det här ÄR min verklighet. Även om nog kanske vissa har åsikter om det.
Får väl ta det som det kommer helt enkelt. Att inte göra upp en plan över hur jag ska gå till väga, då det har visat sig inte fungera alls.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.