Kan du inte bara dra? Kan du bara inte lämna mig ifred? Kan du inte bara låta mig handla ifred?
Tydligen inte. Du ska tydligen in och rota i min hjärna och sätta full fart på min ångest. En ångest som nästan får panik.
Trodde jag hade en bra strategi nu på Ica med deras vegetariska portionsrätter. Som inte fanns längre. Där orkade jag inte längre. Ångesten skvalpar runt. Köper nåt jag inte vill äta nu.
Vill bara gråta, men gör inte det för att då skulle jag typ sluta fungera som människa. Är inte nära hemma. Lite sunt förnuft finns kvar tydligen.
”Sluta ät då” var min lösning förr. Då slutade jag på 58-59 kg och nu helt trasiga tänder. Man måste ju äta. Tydligen.
Trodde att min komma ut process skulle hjälpa. Gör tydligen inte det. Ju nu i stunden gick det att äta en glass. Men, den bygger på min kroppsångest istället. Kan tydligen inte vinna.
Det mesta andra går bra. Mitt skapande växer helt tiden. Jag växer. Men, den förbannade matångesten finns där.
Som en mörk lömsk skepnad som tar tag i mig. Tar tag i mig och drar in mig in i mörkret. Den och dess kompisar. Mörker. Mörka skepnader utan form.
Är ändå Fikadrottningen. Såna kanske inte behöver äta? Då hon är ljuset.