Hej!

Denna lilla blogg kommer att handla om mig Thea. Om mitt sökande efter mig själv. Om inget speciellt och det djupaste innersta om mig. Allt i en salig fin röra.Om allt jag får för mig att skriva om. Helt enkelt skriva av mig när det är för jobbigt, eller när livet bara känns rätt skönt och mysigt.

Går igenom en rätt jobbig men härlig process som började med att jag kom ut som intergender/transgender 17:e Mars 2015. Även om tanken på en könskorrigering (med operation) känns LITE för skrämmande och kanske inte helt ”rätt” just nu, så kan jag inte sticka under stol med att om nån kom till mig med en blankett ”skriv under här så blir du kvinna här och nu”. Alltså: Ja. Det hade jag gjort. Men, som det är nu så kan jag faktiskt trivas lite i min kropp. Försöker väl trivas lite mer i vad jag blev tilldelad vid födseln,

Ja, jag är vid ”mina sinnens full bruk”. Så här glad i livet har jag typ aldrig varit. Innan jagt kom ut så kände jag som att jag måste ljuga om vem jag egentligen var. Att fejka ett leende när det inte fanns ett leende (serviceleende som en kompis kallar det). Utan att jag själv riktigt visste ATT jag fejkade det. Ja, självmordstankarna fanns där hela tiden. ”hatar mig själv” var ofta det första jag tänkte när jag vaknade, och det sista när jag somnade.

Började med att ”T…, är det nåt du INTE är duktig på?”. Dom orden nånstans fick skruv i min hjärna. Liksom så där allt bara ramlade på plats. Alla bitarna bara lade sig tillrätta. Ett par timmar senare (kanske tre) så hade jag påbörjat min resa. Kommit ut ”ordentligt” denna gång, då jag hade gjort ett halvhjärtat försök att komma ut som ”bisexuell” för rätt längesen men det kändes som att jag måste GÖMMA. Nu? Nä du. Nu gömmer vi inget. Jag är så less på att göra det. SÅ less på att inte visa upp den jag är. Den har jag märkt rätt härliga person som gömde sig djupt därinne.

Följ med mig på min resa!