Färgpanik

Ja, jag kopplade hela det som är ”kvinnlighet” till att ha fina naglar. Till att ha lila (osv) naglar. Kände paniken komma när jag misslyckades. När naglarna inte blev så fina som jag ville. Att den finheten på nåt sätt skulle avgöra hur kvinnlig jag är.

Har kommit förbi det nu. Att det sitter mycket mycket djupare än så. Att jag inte behöver klä mig ljust och färgglatt. Att jag faktiskt KAN ha svarta kläder. Hittade förresten en SÅ fin svart tröja med dragkedja i sidan. Så kär i den. Det leder mig in på nästa sak: att man kan älska kläder och nagellack. Så härligt. Så befriande. Har inte listat ut hela konceptet än, men det kommer.

Ha det bäst!
Thea